I Skandinavien kan vi stoltsera med att ha några skickliga, talangfulla och inspirerande brädspelsdesigners. I en ny artikelserie sätter vi fokus på just dessa, där vi utforskar hur branschen och vardagen ser ut från en speldesigners perspektiv.
I den första artikeln har vi pratat med Aske Christiansen, som bland annat har designat Living Forest, ett spel som vann många fina titlar – bland annat Kennerspiel des Jahres 2022 och Årets Vuxenspel från Guldbrikken samma år.
Aske Christiansen
- København, Danmark
- 36 år
Intervju med Aske
Vad inspirerar dig till att designa brädspel, och var hittar du dina idéer?
”Inspiration är ett fult ord. När man fördjupar sig i något, dyker det upp fler idéer. Med det sagt, när design alltid finns i bakhuvudet som en lins att se saker genom, är det svårare att hitta tid än att få idéer.
Om det ska vara i form av ett tips, så är det bara att sätta igång och få fram de första 20 dåliga idéerna. Då kommer det nog en bra snart efter.”
… när design alltid finns i bakhuvudet som en lins att se saker genom, är det svårare att hitta tid än att få idéer.”
Hur många spel har du fått utgivna och hur många speldesigner tror du att du har liggande i byrålådan?
”2 utgivna, 6 som kommer ut under de närmaste 2-3 åren och ungefär 15-20 som ligger och skvalpar i olika grader av ofärdighet.”
Hur ser du på framtiden för brädspelsindustrin, och vilka trender följer du?
”Jag är lite av en domedagsprofet av naturen, så man ska vara försiktig med att fråga mig om framtiden … Men, om vi säger ’allt annat lika’, så tror jag att intresset kommer att fortsätta sprida sig som det har gjort de senaste åren, men kanske i en lite långsammare takt.
Jag tycker mig kunna ana att nischen med stora komplexa eurogames är på väg att bli lite övermättad och kanske kommer att stanna av något. Jag har själv varit väldigt förtjust i att spela och designa den typen av spel, men har börjat märka en viss enformighet eller ’trötthet’ i den genren.
Det som kanske – och förhoppningsvis – blomstrar upp istället är spel som är lite mer ’tokiga’ eller udda och testar några gränser. Jag tror att vi är så många erfarna spelnördar vid det här laget som har en spelvana som klarar av att våra antaganden utmanas.
Den anden side af det, tror jeg vil være, at de mere familievenlige og bredt appellerende spil vil blive af højere og højere standard (over en bred kam), og at der vil snige sig flere gode spil ind i hjemmene rundt omkring.
Det är i alla fall de två trenderna jag själv främst följer, relativt omedvetet.”
”Jag tycker mig kunna ana att nischen med stora komplexa eurogames är på väg att bli lite övermättad och kanske kommer att stanna av något.”
Vad är de typiska kommentarerna när du säger till någon att du har gjort brädspel/lever på det?
”Jag tycker att ordet brädspel låter fånigt, så jag brukar säga ’Speldesigner’. Men det är inte så smart, för då frågar folk om jag programmerar själv, och så måste jag ändå säga brädspel … Men det är verkligen ett märkligt ord.
Följdfrågan är nog oftast: ‘Jaha, kan man leva på det?’ Det vet jag att ’man’ kan, men tiden får utvisa om jag kan. Än så länge slår hjärtat i alla fall.”
Om du kunde samarbeta med en annan designer eller konstnär, vem skulle det vara och varför?
”Det finns många som det skulle vara spännande att arbeta med! Men kanske Théo Rivière. Han designar främst tillsammans med andra, och det är nästan alltid riktigt bra spel. Han skulle säkert kunna lära mig lite om samarbete (något jag tyvärr måste erkänna att jag är ganska dålig på).”
”Det finns många som det skulle vara spännande att arbeta med! Men kanske Théo Rivière.”
Om du bara fick ha ett brädspel resten av livet, vilket skulle du välja och varför?
”Go. För att det är ett fantastiskt bra spel som man kan fördjupa sig oändligt i, och som jag till vardags önskar att jag hade mer tid att verkligen gå in på djupet med. Och så skulle jag kunna säga ’brädspel’ utan att få ticks.”
Och slutligen: Vilket brädspel skulle du själv vara, och varför?
”Mottainai. För att reglerna är väldigt dåligt skrivna, det verkar tråkigt för många, och när man börjar vill det göra 17 olika saker på en gång, så man måste famla sig fram. Men om man är tillräckligt nyfiken för att hålla fast trots det, så finns det något riktigt fint att upptäcka.”
